Hilma gör mig lycklig!

Det här är min ögonsten - hon gör mig lycklig! Hilma Daga Hanna Sandh. 8 ½ månad. En liten tös som redan nu är van vid att få om hon vill. Men är man sötast i världen så kan man antagligen kräva det! Hilma är glad, påhittig, gosig och nästan krypande.

Allt har gått så snabbt. Mamma Hanna blir nästan lite skrämd av denna framfart. Herregud, snart står väl Hilma i hallen på väg till sin första skolfest. Sedan lurar Hultsfredsfestivalen runt hörnet som en stor skrämmande skugga. Tro mig, jag vet vad som händer där. Jag ska berätta för henne om alla hemskheter som finns: en massa punkare, öltält, stora skräninga musikkonserter av hårdrocksdreglande typer.....
Inte behöver jag väl berätta att jag haft otroligt kul där och varken sett en enda skrämmande punkare eller konsert. Bara en massa känslor av sommar, sol och musik och fest. Nej, det nämner jag inte!
Pappa Mattias säger att alla hans tre döttrar får gå på fest först när de fyllt 30. Jag håller med!

Idag har vi hälsat på mormor Anne på jobbet. Efter en god lunch och en god efterrätt började mormor skruva på sig en aning.
- Alltså, Ni får gärna vara kvar här om ni vill, sa hon. Men jag har en del att fixa med. När Hilma är här får jag inget gjort. Då vill jag bara vara med henne.
-Hej då mormor, sa vi. Vi ses snart igen! Sedan gick vi ut i solen för en promenad. Mycket skönt + att mormor fick jobba ifred.

Imorgon ska vi åka till Fam. Blomberg i Rimforsa. Det blir första gången jag träffar lille Adrian. Spännande!

Dagens lycka: Hilma