Jag trivs i min lilla håla!

Ja, absolut! Ni som läst överskriften om förortsdjungelns "mörka träsk" kanske undrar om det är så läskigt att bo utanför Vimmerby stad som alla säger. Nej, jag trivs riktigt bra i Gullringen. Mattias hade ju som sagt detta hus när vi träffades. Tanken då på att flytta ut till Gullringen igen (bodde där under fyra år i tonåren) kändes lite konstigt... Men eftersom jag ville bo tillsammans med Mattias så var valet inte svårt.
Vi har gjort om en del med tapeter och färger och fixat så som vi vill ha det. Jag har trivts ända från början. Visserligen har väl tanken från min sida alltid varit att flytta till Vimmerby när barnen blivit större, men det känns mindre och mindre viktigt. Vi har en stor fin altan på baksidan, stor trädgård (som Mattias mest tar hand om), är fria från grannar från de flesta håll samt en hyfsad låg hyra - speciellt om man jämför med en del andra.
Så än så länge passar det oss perfekt!

"Varför skriver hon om detta helt plötsligt" kanske ni frågar er... Jo, vi är i Göteborg för tillfället och det är helt underbart att få komma hit. Massor av affärer, restauranger, teatrar och partaj. Folk överallt...Det är lyxigt att ha möjligheten att "göra stan" under ett par dagar. Sedan blir man ganska mätt på storstadslivet och längtar hem till lilla lugna "förorten". Ta en kaffe i solen och lyssna på tystnaden och fåglarna (hahaha nej, jag har inte blivit galen eller gammal kärring), ta en promenad till affären, prata lite med folk man stöter på. OM man nu stöter på någon... Mattias familj bor i Gullringen, vilket underlättar när man inte vill fika själv.

När jag var yngre kunde jag inte tänka mig att bo i Vimmerby. Eller som min kära lilla Sara sa:
- Usch, jag vill aldrig bo kvar i den här lilla hålan! Vi har skrattat åt detta många gånger. Speciellt under den perioden då Sara och Mattias bodde i Frödinge!

SÅ! Då har vi kunnat göra ett "statement for the Day": JAG TRIVS I MIN LILLA HÅLA!