Man får passa på...

... att sitta vid datorn när Hilma tar sig en tupplur. Annars har man en liten tjej som står på golvet och rycker i kläderna. Han hon kunnat prata skulle hon skrikit: Jag vill också skriva!!!!!
Hon älskar att knappra (snarare slå) på datorn. Sedan stänger hon av mitt i alltihop och blir väldigt frustrerad över att allt försvann...

Här i Gullringen är allt som vanligt. Tyvärr har dagis- och skolbaciller slagit klorna hårt i oss och vi har hostat, snorat och frustat i närmare tre veckor nu. Men det hör till, inget att göra åt.
Lilla/lille bäsen i magen sprattlar på. Kände faktiskt nu i veckan (vecka 17) att det sparkade för första gången. Härlig känsla! Som små rörelser som är jättesvåra att beskriva, men ändå är man bergsäker på vad det är.
Har haft dåligt samvete denna gång att jag varken läser eller "dokumenterar" denna graviditet. Med Hilma plöjde jag igenom varenda bok, tidning och hemsida jag bara fick tag på. Fast det är klart, man vet ju vad det handlar om eftersom det inte var länge sedan Hilma låg i magen och hade det gött.

Vi hoppas ju lite på en kille denna gång... Fast Mattias tror på en tjej.
Tänker på det som Zlatan sa: Män gör män!
Jo, vi får väl se vad Mattias är av för virke!

Hej svejs