I min egen lilla bubbla...

... befinner jag mig för tillfället! Lika disträ och glömsk som en 90-åring. Tycker inte jag hinner med någonting alls, fast jag gör inte många knop. BB-väskan är packad till bredden. Inte kommer jag ihåg att man hade såå mycket saker i BB-väskan förra gången. Vill bara att lilla/lille pyret ska koma ut nu. Vid varje litet tryck eller lilla form av smärta skriker hjärnan: Tjohoo, nu är det dags! Men inte...

Nu känns allt klart inför tillökningen i alla fall. Gammelmorfar Arne är precis klar med målningen av Hilmas nya säng och redo för att ställas in i hennes rum. Har nästan tänkt att bädda spjälsängen ikväll för att se om det hjälper till att skynda på storken lite. Visserligen är datumet satt till imorgon fredag den 25 mars, men tycker själv der varit på gång läääänge nu. Skönt att jag känner mig redo, det trodde jag aldrig.

Det ska bli intressant att se hur Hilma reagerar på nytt syskon. Blir hon mammig, pappig, självständig??? Känner hon sig bortglömd? Jag har redan dåligt samvete över att hon kommer få mindre uppmärksamhet. Men ett syskon är ju bland det finaste man kan ge sitt barn har jag hört och läst. Önskar bara ibland att hon varit lite äldre för att förstå vad som komma skall. Men tror nog det ordnar sig bra.

Vi har fortfarande inga kill-namn... Förslag mottages gärna!!!!

Nej, nu ska jag lyfta skrot eller något för att skynda på födseln. En liten färdknäpp, kanske ;)

Sångfåglar

Idag har vi varit i Vimmerby på "Öppna verksamheten" och sjungit. Det är mest nya, yngre barn, fast en del gamla hänger fortfarande kvar. Mamma Linda med sin Ossian lärde vi känna när Hilma var ca 4 månader. Vi pratade idag om att tiden gått så himla snabbt. Hon har eget företag hemma och tycker det är superskönt att Ossian får träffa kompisar och leka av sig lite samt att hon får träffa andra mammor. För visst är det så, barnen tycker det är kul att sjunga, men lika mycket vill man träffa andra föräldrar i samma situation. "Prata av sig" om vardagens stök och bök...

Jag börjar känna mig tyngre och tyngre + tröttare och tröttare. Har äntligen kommit till den period då jag känner mig redo att bli mamma igen. Nu är nätterna jobbiga, man blir anfådd och dessutom har ju min kusin Karro fått sin lilla Ida. Det var lite kämpigt för dom och förlossningen slutade med akut kejsarsnitt. Men allt hade ändå gått bra. Ser fram emot att få träffa dom snart!

Nu när Hilma tagit sig en middagslur här i vagnen, ska även jag passa på att slå igen korpgluggarna ett tag. Skönt!

See you!